annaheman

När jag kom till jobbet i morse så var det flera av mina arbetskamrater som log och sa "vi vet!" Vet vad då undrade jag?! Igår innan jag gick hem så skickade jag ett mail till Af chefen här i Östersund att jag hört talas om att ett antal tjänster som jobbcoach varit ute men att jag missat det och är intresserad. Tydligen hade hans chefassistent ringt hit till växeln och frågat efter mig, men jag hade gått hem. Hon ringde i strax efter 8 och på fredag ska jag dit på intervju =) Jag tror inte att jag har så stor chans men det är ju alltid kul att få komma på intervju.

Jimmys mamma va hos oss igår em/kväll. Hon vill väl passa på att träffa barnen innan de åker till Thailand på torsdag. Fast det är med blandade känslor hon åker iväg nu när läget är som det är med Jimmys pappa. Även fast det var 23 år sedan de skilde sig och efter de inte haft jättebra kontakt så hjälper hon till allt hon kan. Om vi ska tro på det hon vet/antar så har det gått ganska långt. Jag kan inte låta bli att läsa om det på internet och cancer i bukspottkörteln verkar vara svårbehandlat. Om det inte går att operera bort så går det inte att göra så mycket åt det och så verkar läget vara just nu. Nästa steg är att han ska få träffa en onkolog förmodligen nästa vecka, jag fattar inte att ska ta sån jävla tid allting! Det känns så overkligt och man vill inte tänka på det men kan inte låta bli.

Nu ska jag jobba sista timmen och försöka att tänka på annat en stund.

Kram